I måndags kände jag mig som världens sämsta mamma. Det regnade och var grått ute och jag var ganska trött (det märks verkligen att jag inte sovit ordentligt på fem månader). Femåringen såg på Barnkanalen tills efter tio. När jag fått honom till att stänga av ville han sätta på datorn, spela tv-spel eller spela på min IPad. Nej, nej, nej, var mitt svar. Jag ville att han skulle hitta på något annat. ”Då vill jag leka med dig, mamma.” Femmånaderstjejen var lugn just då, så vi spelade memory några gånger och lekte med bilar. Efter lunchen orkade jag inte säga nej längre, och var tvungen att bära på en liten kinkig tjej, så då fick femåringen lov att sätta på datorn i alla fall. Efter två timmar lockade jag honom därifrån med löfte om att baka. På kvällen kändes det inte som att vi gjort något annat den dagen än suttit framför tvn och datorn. Vi hade inte varit utanför huset på hela dagen. Och jag kände mig som en dålig mamma. Riktigt dålig. Men jag orkade verkligen inte ta tag i något den dagen.
Dagen efter kom min mamma hit och passade vår lilla tjej så att jag kunde ta femåringen till badhuset och få lite egentid med honom. Så lycklig han var när vi gick (skuttade) hand i hand från bilen till badhuset. ”Mamma, mamma, jag ska visa dig att jag kan hoppa bomben. Och spiken. På det djupa.” Innan vi ens hade fått på oss badkläderna och kommit i bassängen så frågade han om vi inte kunde göra detta snart igen. Så lycklig han var! Och då kände jag mig också lycklig. Riktigt lycklig. Och som en bra mamma igen. Kanske gjorde det inte så mycket att måndagen blev som den blev.
Veckan startade kanske inte så bra, men sedan har jag hämtat energi i min egentid med min son, tjejfika (mammafika) med nya härliga vänner medan femåringen var på dagis, bastu med min fine man och idag en lugn babymassage där min lilla tjej verkade njuta och sedan somnade lugnt efteråt. Nu längtar jag tills imorgon kväll när tre ”gamla” vänner kommer hit på tjejkväll med tapas och vin!
mamma och mellanchef 